För att följa utvecklingen av det internationella förbundet för squaredans callers och får att få reda på ”varför” och ”hur” det bildades måste vi leta oss tillbaka till början av det som kallas modern squaredans.

Den moderna squaredanshistorien inkluderar namn på personer före första världskriget. Alla var verksamma callers, men det var endast några, om någon alls, som kunde kallas sig för ledare för squaredansen. Det finns bara en man som är framträdande och han var en le­dare. Hans namn var Dr. Lloyd Shaw. Han forskade kring western squaredans och introducerade denna dansform för gymnasiestudenter och andra som bodde i hans område under 30-talet. Hans första mera spridda erkännande kom i mitten av 30-talet när han publicerade sin bok ”Cowboy Dances” och med en turné genom hela landet med sin dansgrupp Cheyenne Mountain Dancers. Allt detta, bara några år innan andra världskriget, tände gnistan som skulle få square­dansen att sprida sig över hela landet. Shaws metoder och filosofi skulle göra squaredansen tillgänglig för alla.

• Hur styrelsen skulle sammanställas och arbeta
• Behovet att som medlem närvara re­gelbundet vid årsmöten
• Behovet av kommunikation mellan styrelsen och medlemmarna
• Arbetsuppgifter för sekreteraren
• Konceptet för professionell standard med vidhängande teori
• Frågor kring ansvar, försäkringar och skatter
• Frågor rörande skolning av medlem­mar'

Vad är Square Dance?

av Jon Hansell Nilsson kl. den 15 november 2012

Vad är Square Dance?

Square Dance är en unik dans då man dansar i en fyrkantig formation, en Square, bestående av 8 personer (4 män, 4 kvinnor). Paren numreras från 1 till 4 i riktning mot solen (det är även åt samma håll som man promenerar, för att den vackra damen ska synas bäst sett utifrån, jämför även detta med åt vilket man dansar inom andra folkdanser). I bilden nedan symboliseras de 4 männen av fyrkanter, medan damerna symboliseras av cirklar. Här står alla paren i deras startposition, Home, som man ställer sig upp sig innan dansen börjar.

Vidare så lär man sig inte dansen helt utantill, utan man får lära sig ett antal olika turer, så kallade Calls, kombinerade danssteg och armrörelser. Ett call är alltså ett namn på en kort eller en längre tur som består av ett visst bestämt rörelsemönster. Varje call har en klar och tydlig definition som talar om precis hur callet ska utföras, detta för att alla dansare ska lära sig att göra allting likadant. Alla calls delas in i olika nivåer: Basic (B), Mainstream (M), Plus (P), Advanced 1 (A1), Advanced 2 (A2), Challenge 1 (C1), Challenge 2 (C2), Challenge 3a (C3a), Challenge 3b (C3b), Challenge 4 (C4).

För att alla i squaren ska kunna utföra dessa calls samtidigt, finns det en utomstående, en slags dansledare, en så kallad Caller, som ropar ut callen och kombinerar dessa så att dansarna flyttas runt på dansgolvet i takt till musiken, för att slutligen kom tillbaka till startpositionen. Det är alltså callern som lägger upp dansen och själv bestämmer vad som kommer att hända härnäst. Sammanfattningsvis så callar callern ett call, namnet på en viss tur, en slags order till dansarna. När de hör callet gäller det att komma ihåg hur just det callet går till så att de kan utföra det.

Ett sätt att smidigt dela in en square i två delar bestående av två par vardera som tittar på varandra. Som synes ovan är par nummer 1 och 3 "heads" medan par nummer 2 och 4 är "sides". Det par som står alldeles framför callern med ryggen vänd mot densamme, är alltid par nummer 1.

Det finns två sätt att dansa Square Dance, antingen i en så kallad Hash Call där dansarna dansar med samma partner hela tiden och callern bara säger varje call för sig, ett efter ett, precis som denne själv tycker. Musiken som används är en så kallad Hoedown, ett (helst) instrumentalt musikstycke som kan variera från gammal klassisk bandorkester till modern technopop. Bara så länge det finns en fast och stadig takt att dansa till och ett angenämt harmoniskt ljud så går det mest bra. Sedan finns det även en så kallad Singing Call där damerna flyttas runt steg för steg under dansen och får dansa med varje karl i tur och ordning. Själva namnet kommer ifrån att callern här har möjligheten i sjunga med i en del fraser och musiken är oftast "riktiga" låtar som folk kan känna igen. En singing call utformas av ett antal normer och det finns ofta en standardmodell som man kan använda. Trots dessa regler kan man som caller välja olika alternativ och variera dansen en aningen som man själv vill.

En hash call tillsammans med en singing call kallas för en Tip. När man bjuder upp någon till en dans så är det en tip som man dansar. Efter tippet så tackar man de man har dansat med, "bryter" squaren och går och bjuder upp någon annan att dansa med. Jämför med till exempel bugg och foxtrot där man oftast dansar två danser innan man tackar för sig och bjuder upp någon annan.

Square Dance kan få 8 för varandra helt främmande människor att ta varandra i händerna, röra sig i takt till musik, skratta och ha trevligt och roligt tillsammans. Vad annat kan göra samma sak?

Historien om Square Dance Caller - del 1

Den som inte callar inom squaredansen kan ibland ha en liten blandad bild om hur det är att vara en caller. Vi ska försöka ge er några tankar avseende vad Du bör tänka på innan Du tar ett steg åt detta hållet.

Medan mycket har skrivits avseende utvecklingen av squaredansen är det inte mycket man kan finna som behandlar ämnet square dance callers. Det är dock möjligt genom att läsa gamla danskollektioner och studera arbetet av danshistoriker att pussla ihop en ganska rimlig och trovärdig bild varifrån square dance callers kommer ifrån och också se hur deras roll har växt, förändrats och utvecklats genom tiderna.

När man läser som exempel om de sägenomspunna Morris-dansarna från 1400-talets England, så kan man direkt se att det finns länkar mellan dagens caller och dåtidens ledare för Morris-danserna. De fann det ibland hjälpande att ropa ut turerna för sitt 6-manna team när de genomförde sin cermoniella dans. Det krävs inte heller någon större fantasi för att fastställa att några av rötterna för en caller finns att hämta i den 1700-tals baserade franska "Souffleur". De som i sin eleganta kostym och peruk ropade ut turerna för den ståtliga quadrillen och contradanserna i det franska hovet. Förutom att spåra traditionerna från Europa, så influerades också rollen som caller av de tidiga amerikanska nybyggarna. De traditionella fiolspelarna som ropade ut turer, de tidigare professionella dansarna som reste kors och tvärs över Amerika på tidigt 1800-tal och naturligtivs alla lärare och borgmästare som försökte dryga ut sin lön genom att leda squaredans på sociala kyrkliga evenemang, stadsmöten och andra gemensamma tillställningar.

På den gamla goda tiden var den främsta rollen för en caller (fiol-utropande-dansande-ledare) att förse publiken med musik och att vara en ledare för dansen. Viktigt att förstå, att under dessa tidiga dagar, behövde inte en caller regelbundet förse sina dansare med turer eller att konstant hjälpa dem genom dansen genom att tala om steg eller när turer ändrades. I dessa dagar skulle dansarna själva komma ihåg varje dans och, i synnerhet i de större städerna, var det ett brott mot etiketten om du gick ut på dansgolvet och inte kunde koreografin för den speciella dans som utfördes just då. Nästan alla av de tidiga danskollektionerna innehöll någon typ av varning såsom följande:

"Om du är försiktig ska du inte dansa quadrill om du inte vet figurerna, eller åtminstone känner till en del steg," (The Ballroom Instructor - 1841)

"De som inte riktigt förstår hur dansturerna förändras, ska ta en plats i dansen där de kan se det dansas igenom innan de provar det själva." (The Unique Dancing Call Book - 1893)

Där här innebar att den gamla tidens dansare visste generellt hur rörelserna och sektionerna i en dans förhöll sig genom minnet, och en caller/utropare hade i verkligheten inte så mycket att göra. Det finns många redogörelser i den tidiga litteraturen som beskriver att en caller skriker ut emellanåt någon tur medan han själv dansar i en square. Så uppenbart var det lättare att calla på den tiden - men det varade inte så länge. Två mycket viktiga förändringar inträffade under åren som följde och som fick en varaktig effekt på både dansen som sådan och på callerns arbete. En förändring modifierade det traditionella sättet som en caller uppträdde på, medan den andra drastiskt ändrade på hans huvudsakliga funktion.

Den första förändringen var introduktionen och profileringen av vad vi idag kallar för "ej förbestämda mönster" -de färgstarka orden, de lama verserna och de något korniga rythmerna som idag har blivit en sådan viktig och integrerad del för varje callers scenframträdande. Dr. Lloyd Shaw har i sin välkända bok "Cowboy Dances" (1939) noterat:

"Utroparna från de tidiga åren med en kort, direkt angivelse, har blivit ersatt med en caller som hela tiden fyller på med ett konstant mönster som aldrig sinar och som har en speciell Western klang."

I en artikel med namn: "En gammaldags Country Dance" (Outing Magazine 1905) beskriver Ralph Paine en sådan gammaldags utropare som kliver upp på en kökstol för att calla:

"All hands around and don’t let me ketch you loafin’

Balance corners and stop yer foolin’

Ladies in the center and you there, Ed Timms, shake a leg!

Plow the furrow good and deep, God help the man I find asleep!"

Det här var troligen ganska vanligt. Många av de gamla mönstren för calling hade sina rötter i det vardagliga livet för människorna och oftast beskrev det någon från arbetet och det som hände i deras dagliga aktiviteter. En liknande historia, runt 1870, beskrevs i Richard Nevell’s bok "A Time To Dance" (1977):

"Vid detta danstillfälle hörde jag för första gången, den lokala professionella fiolspelaren, gamle Daddy Fairbanks ... hans konstiga utrop och hans York State accent fyllde oss med vällust. ‘Ally man left’, ‘Chassay by your pardners’, ‘Dozy Do’ var några av de fraser han använde sig av när han spelade ‘Honest John’ och ‘Haste to the Wedding’. Ibland sjöng han sin call med en hög nasal klnag, ‘First lady lead to the right, deedle-deedle-dum-dum; gent folly after, dally-deedle-do-do, three hands around’, och alla skrattade hjärligt åt hans ord och uppträdande."

Dansmönster från igår har blivit en äkta del av amerikansk folkhistoria, och fastän vi får allt mer sällan höra det, så finns många spår av de gammaldags mönsterna kvar hos dagens moderna squaredans callers.

Mer arbete för callern

Historiskt innebar införandet av den nya sortens mönster att callerns uppgifter och ansvar utökades. Nu tjänstgjorde han inte enbart som en utropare, utan var en blandning av dansledare, arbetsfördelare och underhållare. Han fick under åren utveckla en egen speciell och färgstark stil och sätta sin egen prägel på de danser han callade. Det hade blivit hans ansvar att välja danserna, och att regelbundet utropa turerna och förändringarna inom dansen, så att alla kunde delta och ha en rolig stund. Dansarna själva hade inte förändrats speciellt mycket utan kunde fortfarande många danser från minnet. Det var dock inte längre tvunget för en dansare, när nu callerns roll förändrades, att memorera en hel dans noggrant, utan kunde luta sig mot att callern guidade honom säkert genom varje dans inom respektive program. Medan det förut var möjligt att ibland genomföra ett helt dansprogram utan caller, var det nu helt otänkbart att föra något liknande, för att inte säga omöjligt.

Den andra stora förändringen som påverkade arbetet och funktionen som en squaredans caller inträffade först på senare tid - troligtvis under senare delen av 1940-talet. Den förändringen markerade förvandlingen från en traditionell form av squaredans till vad som nu kallas för ‘Modern Western Style Square Dancing’. Veteranen, callern Joe Lewis, beskriver skillnaden mellan de två så här:

"I traditionell squaredans så insisterar en dansare på att hålla reda på vad som kommer härnäst; i Modern western dans, så insisterar de på att inte veta vad som kommer."

Ingen vet egentligen exakt hur den stora förändringen kom till. Den kan ha börjat med att en caller, för att dölja en plötslig generande minnelucka, bytte ut en traditionell tur med en helt ny sekvens. Eller så kan det ha varit resultatet av en caller som avsiktligen ville överraska sina dansare med en oväntad förändring i en välkänd rutin. Oavsett vilken anledningen var, så upptäcktes det att det gick att dansa och ha roligt med squaredans även om callern bytte ut och callade figurer som de inte visste om i förväg. Detta var ett helt annat koncept och det visade vägen för en helt ny tidsålder för både dansare och callers. En helt ny dimension - överraskning och utmaning, och det roliga att kunna direkt reagera på den oväntade uppmaningen från callern - hade lagts in i aktiviteten och den påverkan den generellt hade på dansen och verkligen hade på callern var enorm. På 1950-talet verkade det som om denna nya och spännande danstyp tog alla med storm. Några dansare föredrog naturligtvis fortfarande den traditionella dansen, men det rådde ingen tvivel om att denna nya "omedelbara respons"-typen av dans hade blivit oerhört populär. Framåt 1960-talet hade de flesta gammaldags danserna - jigs, reels, contras, quadriller och de kända partnerfigurerna - blivit helt utbytta med den nya formen av direktkoreograferad squaredans - en form som någonstans på vägen fått smeknamnet. "Hash". På 60-talet hade Hash blivit kung och eran för den så kallade "hash-callern" hade kommit.

Publicerad i Crazy News nr 01 2006.

Ett National Square Dance Convention® är en "once-in-a-lifetime" upplevelse för många dansare, eftersom det är ett arrangemang som endast genomförs i närheten av hemmet en gång på mellan 10 till 13 år. The National Convention är världens största Square Dance Convention och att få möjlighet att besöka ett är kanske varje squaredansarens högsta önskan eller höjdpunkt under squaredans-eran.

Webster's ordlista förklarar ordet "convention" som"En samling av delegater, medlemmar, företrädare, eller liknande, samlade under en period för ett gemensamt ändamål." Vanligtvis en mycket stort och komplicerar möte för de som har ett gemensamt intresse. Vanligtvis krävs det arbete av många kommittéer och en ordförande. Kan vara mellan en till flera dagar. Ofta återkommande årsvis eller under en annan periodfördelning.

Därför är the National Convention en sammankomst för dedikerade squaredansare, rounddansare, contradansare, cloggers (en slags steppdans), folkdansare, country&westerndansare, callers, cuers, ledare, organisationsföreträdare, och leverantörer, i en stad med bekvämt avstånd för många och med ändamål att diskutera gemensamma ärenden, utbyta idéer, prova på nya tekniker och dansa tillsammans. Alla typer och ändamål gällande den totala squaredansrörelsen är normalt representerade vid the National Square Dance Convention®.

Utan tvivel är the National Square Dance Conventions en av de största och mest succéartade smmankomster över hela världen. Den mest beundransvärda och otroliga sanning för professionella mäss- och konventarrangörer är - att denna 4-dagars sammankomst är planerad och genomförd av amatörer och frivilliga - och det går finansiellt ihop också! Dessa amatörer lägger ner tusentals av timmar bara för deras intresse och känsla för deras fritidssysselsättning.

Beräkningar för arbetskostnad, om dansarna fick betalt för sitt conventionarbete, skulle bli mellan 1,5 till 1,75 miljoner dollars medan hyran för mässhallar och all annan omkostnad för att genomföra convention kan kosta flera hundratusen dollar eller mer. Dessa frivilliga dansare som skänker sin tid och kunskap, håller kostnaden nere för de dansare som kommer för att få vara med.

The National Square Dance Convention® är tänkt för

• Ge squaredansaktiviteter bra PR
• Ge bra och genomtänkt ledarträning
• Inkludera väl planerade och kvalitativa diskussioner och bra sammansatta paneler
• Presentera squaredans till alla som en rolig, avslappnande och heltänkande familjesysselsättning

NATIONAL SQUARE DANCE CONVENTION AKTIVITETER

TRAIL DANCES - Danser som hålls "på väg till" the National Square Dance Convention®. Dessa danser kan anordnas av vilka grupper som helst och firar besök av dansare som är på väg till convention och som passerar genom deras området på väg till  the National Convention.

TRAIL END DANCES - Trail End Dances hålls kvällen innan det officiella öppnandet av sammankomsten  (onsdagskvällen), vid platsen för the National Convention, och signalerar att de resande har kommit till "vägens mål" - till Convention. Det kan förekomma flera olika Trail End Dances som genomförs vid conventionhallarna eller vid lokala hotell, motell eller andra danshallar.

SQUARE DANCING - Alla nivåer (program) i squaredans finns på convention. Mellan 300 till 500 callers som medverkar på convention callar varje dag från 10 på förmiddagen till 10 på kvällen och därefter callar de ytterligare i två timmar på olika "afterpartyn". Hallstorlekar varierar och kan vara för 45 squarer, 100 squarer, 240 squarer och till och med riktigt stora arenor kan användas.

ROUND DANCING - Över 125 Round Dance "cuers" medverkar på convention för att leda och lära ut "rounds" på varje nivå (fas) inkluderande även introduktion för nybörjare.

CONTRA DANCING - Contra "prompters" genomför sessioner för att tillfredställa contradanasre likväl för att introducera nybörjare. Contra är på uppgång bland squaredansaktiviteterna och 30 "prompters" närvarande vid det 47:e National Square Dance Convention®.

CLOGGING - Omkring 20 - 30 clogging instruktörer närvarar vid convention för att genomföra ett fullständigt clogging program varje dag.

COUNTRY WESTERN/LINE DANCING - Country Western och Line Dancing finns också representerat vid the National Square Dance Conventions. Detta beroende på dess populäritet som växer kraftigt i squaredansrörelsen. 23 instruktörer lärde ut danser vid det 47:e National Square Dance Convention®. Detta är bara ett exempel, hur mycket Country Western dans som finns kommer att bero på var någonstans the National Square Dance Convention® hålls.

FOLK DANCING - Utställning och uppträdande av olika folkdanser kan man vanligtvis förvänta sig på ett convention.

HANDICAPABLE DANCING - Handikappade dansare (mentalt och fysiskt handikappade) genomför många uppträdanden på convention för att demonstrera deras förmågor. Somliga konvent sponsrar en hall för handikappade där alla danser kan vara med och dansa med de handikappade.

AFTER PARTIES - Nomalt hålls mellan fem till tio afterparties varje kväll efter det att det vanliga programmet har slutat. Afterpartyn hålls av kommande stater som ska anordna convention och av organisationer inblandade i conventionarrangemanget samt i lokala danshallar på hotell och motell. Afterpartyn består av mer dans som leds av nationella kända callers och cuers eller av de som är på väg att bli kända.

EXHIBITIONS - En av det mera avkopplande och underhållande delarna av ett convention är att se på de uppträdanden som hålls av de bästa teamen från hela USA. På varje convention kan du hitta clogging-grupper, rullskridsko-dansare, enhjuling-dansare, precisionsdanser inom square- och rounddance, gamla tidens dansare, blinda dansare, handikappade dansare, cloggers, heritage dansare, klassisk dans, contra-grupper, ungdomsdansare, komedi-dansgrupper och många andra. Det är alltid ett nöje att ta en paus, vila och njuta av underhållningen som bjuds från många grupper som uppträder.

EDUCATION - Tillväxten av squaredans-aktiviteter från lantgårdar och lador till dagens danshallar medförde förändringar som krävde intelligenta beslut. För att hantera det komplexa affärsmässiga sidan av tillväxt och förändring, kom också behovet av en unikt och specialiserat unbildningsprogram. För att identifiera, utveckla och fortsätta med detta speciella ledarskap, uppkom behovet för fortlöpande utbildning kring de aktuella squaredansämnerna som behövde närmare behandling.

Square- och rounddansledare har alltid varit och fortsätter att vara de främsta ledarna inom squaredans-rörelsen. Men calling har sitt egna utbildningsbehov och calling kan inte genomföras enbart genom talang. Ansvaret för utbildning hamnade för att stanna hos squaredansorganisationerna. Squaredansämnen hittas inte hos universitets- oc h högskoleprogram utan handhas genom utvecklade självstudiepaket som hanteras i paneldebatter, seminarier, praktiska kurser och andra squaredansutbildningsprogram för ledare och instruktörer. Det sägs att utbildningsprogramet på convention skiljer detta från andra traditionella festivaler.

Squaredansens tio grundregler såg lite annorlunda ut för 100 år sedan. Vad var det som gällde då, och vad har ändrats under årens lopp. Så här kunde det se ut på den tiden:

• Inträde 50 cents, förfriskningar inkluderade.
• Musiken ska spelas med fiol, flöjt och en "hurdy gurdy". En sång får förekomma innan dansen är över.
• Ingen dam får dansa i svarta strumpor, eller ha bar armbåge.
• Varje dam måste komma med en näsduk där namnet finns broderat.
• För att undvika spottning, så får ingen gentleman tugga tobak eller röka.
• Viksning ej tillåten. Om någon påträffas med att viska olämpliga kommentarer om någons dansstil, kommer vderbörande att utvisas ut rummet.
• Ingen gentleman får komma iklädd en kravatt som används i mer är en vecka eller fjorton dagar.
• Långt skägg är otillåtet. Det kan kännas okomfortabelt för damen om gentlemannen eventuellt skulle placera kinden intill damens.
• Damer som inte bär vita strumpor och svarta morocco-skor, kommer inte att få tillträde till dansen under några som helst förutsättningar. Två äldre damer kommer att kontrollera alla som gör entré.
• Ingen herre ska krama sin partners hand eller titta ärligt på henne, inte heller ta upp hennes näsduk om denna skulle råka falla. Det första innebär att han älskar henne, det andra att han önskar kyssa henne och det sistnämnda att hon önskar göra båda delarna.

...Så visst har det förändrats ... eller?

Heritage Dances - vad kommer vår Square Dance i från?

Här följer lite information om dansens utveckling i USA. Sammanställd av Heritage Dancers från Kaliforninen.

Kolonial Period- 1700-talet

Redan från första början, när nybyggarna slog sig ner i Nya England, var dansen ett favoritnöje. Till skillnad från viktorianerna så sade puritanerna att dansen framhöll stil och rak kroppshållning. För dessa människor var det naturligt att ta med sig sina engelska "country dances" från sina byar.

Dagens contradansare har sina rötter i dessa danser.  En annan engelsk countrydans heter "longways for eight" och är inget annat än en utdragen fyrkant (square). En "longways" är skild från Contras genom att dansarna står bredvid sina partners istället för att titta på dem. En danstillställning i kolonierna kallades för "lavish assemblies" började med att två dansledare, i sina pudrade peruker, inledde med en Grand March. Dansarna dirigerades av en dansare i varje grupp.  Efter att middagen serverades vid 10-tiden på kvällen fortsatte dansen till gryningen.

Appalachian - Tidigt 1800-tal

Medan resten av Amerika dansade quadrille, vals, polka osv, så utförde en liten del av landet en helt annorlunda dans. Det verkade som en underlig men underbar sak hade hänt: ättlingar från de tidigare nybyggarna, som hade kommit till det nya landet medan James den första var kung, hade sökt sig inåt landet och bosatt sig i små byar. På grund av deras isolering hade deras seder, språk, hantverk, sånger och danser inte genomgått några förändringar under många år. 

Dessa nybyggare hade kommit från norra England och från låglandet i Skottland och var inte inom räckhåll för de förändringar som skedde i det mera befolkade England. De tog med sig sina livliga country danser som till och med hade figurer i sig som daterades 1500 år bakåt i tiden. Några av dessa danser används fortfarande idag i Appalacherna, t ex "Big Circle Mountain danser" och "the Running Sets". Förutom att ge oss de flesta figurerna till Western frontier danser", så behöll invånarna i Appalacherna squaredans vid liv under en period när den dog ut i övriga Amerika.

Quadrille - 1850-talet

Tidigt på 1800-talet började man att dansa mycket tidigare på dygnet. På helgerna började man klockan två på eftermiddagen och höll på tills gryningen. Ingen verkade bekymrad över att en ny dag var i antågande med plöjning eller skörd. När nybyggarna och resande landsteg på kusten tog de med sig nya varor från hemlandet och de populäraste danserna just då. Den främsta av dessa var den franska quadrillen. 

Den startade i det franska hovet, fortsatte som stormeld, hoppade över kanalen, och efter att blivit ordentligt rotad på de brittiska öarna, hittade den vägen över Atlanten till Amerika i mitten av 1800-talet. Den har hela tiden utvecklats sedan dess. För första gången leddes dansen av en "prompter" (dansdirigent). Ännu var det ingen caller, men det var en annan person än en dansare som sade vad som skulle komma härnäst. Precis som namnet Quadrille avslöjar, är det en dans som utförs i en kvadratisk formation. Detta har inte ändrats, och det är förvånande hur många av de ursprungliga formationerna som fortfarande är oförändrade. Quadriller var från början indelade i fem sektioner med fyra korta pauser för att ge dansarna tid att hämta andan och flirta lite. Senare minskade man detta till tre sektioner. De mindre erfarna paren tog plats som sides och fick först möjlighet att se de två andra paren utföra de rörelser som dansdirigenten beordrade. Därefter kunde sides kopiera dessa.

Frontier Cowboy- 1800-talet

Den traditionella dansen från tidigare år lämnade tydliga spår längs den amerikanska östkusten, men gradvis började en speciell typ av dans att utvecklas. Singing call (utrop av dansturer varvade med ordinarie sångtext) föddes här i öster. När nybyggare började flytta västerut till det vilda och obebyggda landet, blev deras danser mera livliga och rörelser från jigs och reels från Europa blandades med. 

Gradvis, från det mera statiska dansmönstret i Quadrillen, utvecklades mönstret "besökande par", dvs att ett par 'besöker' de andra i tur och ordning osv. Detta gjorde att samtliga par kunde utföra rörelser samtidigt och genom hela dansen. Dessa danser kallades cowboy dances. Danserna benämns också med andra namn men alla har en stark smak av western som skiljer dem från de danser som fanns på östkusten. Detta dansmönster användes till mitten av 1900-talet. Med en större frihet och entusiasm i nybyggarnas danser, kom också en större frihet när det gällde klädsel. Medan det tidigare inte gick för en herre att komma till en dans utan stärkt krage, fluga, väst och knäppt kavaj, gjorde nu bekväma uppknäppta skjortor, Levis och stövlar sitt intågande. Likaså fick damerna nu dra av sig sina många lager av styva underkjolar och schalar och istället använda enkla, långa kjolar, mjuka underkjolar och skärp i midjan. Damerna var fortfarande försiktiga att visa en vrist eller en arm.

Southwestern - 1800-talet

Medan nybyggarna i norr utförde sina cowboy danser, så dansade befolkningen i den sydvästra delen av landet mera avslappnat och känslofullt; en spegling av deras livsstil. Contradansen ha en mycket intressant historia. Country Dance i England blev populär över hela Europa. Den blev accepterad inom hov och adel där den emellertid blev mer formell. Den dansades vid kungliga tillställningar under Drottning Elizabeth den 1:a regering på slutet av 1500-talet. Därifrån blev den sedan också populär i Sydamerika och Mexiko.

Den introducerades till Kalifornien och de sydvästra delarna av landet, men ett inslag av Latinamerika på 1820-talet. Contradansen dansades av den högre klassen. En viktig tillställning under tidiga år där dansen introducerades var "Välsignelsen av huset Bandini" i det gamla San Diego runt 1829.

Henry Ford eran - 1920-talet

I början av 1900-talet började squaredansen att försvinna, men den vägrade att dö ut. Den viktigaste åtgärden för att återuppliva den genomfördes av Henry Ford 1925, när han förde Benjamin Lovett till Greenfield Village i Dearborn, Michigan. Lovetts arbete bestod i att skapa ett squaredansprogram, samla in musik, och lära ut de nästan bortglömda danserna till Fords vänner. Herr och Fru Ford byggde en fin danshall med golv i teak och med kristallampor. Lovett blev kvar i där i många år som dansledare och instruktör. 

År 1926 publicerad familjen Ford den första i raden av böcker som förklarade och lovordade square-dans. Detta var ett försök att skapa en konkurrerande dans till, vad de ansåg, den onda jazzen. På framsidan stod det: "God Morgon, efter en 25-årig sömn är den gamla danserna återupplivade av Herr och Fru Ford." Inte bara squaredans väcktes till liv. Många av de gamla tidernas danser, som var föregångare till squaredansen, var med i boken: quadriller, lancers, singing squares, circle mixers, contras rounds och gavotte. (Det enda som saknades var "western" squaredansen med dans-mönstret där paren besökte varandra, the docey-do och den snygga patter call.) När tillräckligt många dansare hade lärt sig tillräckligt många danser, anordnade Fords regelbundna dansgalor i danshallen. För att bli inbjuden skulle man har ha närvarit på de lektioner som Mr Lovett höll. Att bli inbjuden till Fords danser gav hög status. Men att bli inbjuden medförde också att man förväntades att närvara, man kunde aldrig tacka nej oavsett vad orsaken var.

Gentlemannen som försökte förändra den amerikanska livsstilen så mycket som en enda person kunde göra, förälskade sig i den amerikanska folkdansen. Mannen som skapade ett bilemperium, återupplivade också den amerikanska folkdansen. Fastän Henry Ford var framgångsrik i att bevara quadrillen som en elegant och stilfull dans som den var under den viktorianska eran, stimulerade hans försök till ett stort intresse i folkdansen som växte sig stark över hela världen.

Lloyd Shaw eran - 30-40-talen

I början av 1900-talet hade den gamla Western squardansen försvunnit. Men tack vara den bok som Henry Ford skrev samt det intresse den väckte hos en lärare i Colorado som hette Lloyd Shaw, skedde en squaredans explosion under 1930- och 1940-talen. "Pappa Shaw", som hans studenter kallade honom, blev intresserad av de cowboy danser som Henry Ford ignorerade i sin forskning. Det  fanns inga skrivna instruktioner till dessa danser, så Dr. Shaw letade upp veteraner i de avlägsna bergsbyarna, gruvlägren eller på platser där han överhuvudtaget kunde få fram information. Han lärde ut dessa cowboy danser till sin uppvisningsgrupp som hette The Cheyenne Mountain Dancers.

Denna entusiastiska grupp med unga människor gav sig tillsist ut på en turné över hela världen som ambassadörer för Western Squaredans. De fångade intresset hos tusentals människor, som växte sig till den moderna squaredans rörelsen vi har idag. Tack, Dr Shaw!

Här kommer texten till en Squaredans sång. Melodin får ni hitta på själva.

Square Dance Junkee - Lyrics by Rhoda Daniel, © 1992 

I love to dance and sing,
Do-si-do and weave the ring.
I love the sexy highland fling,
And the times we whirl and swing,
Doin' our square dance thing.

Chorus:
I'm a square dance junkee!
I love dancin' ev'ry where.
I'm a square dance junkee!
When I dance I ain't got a care.
I make friends in every square.

Allemand left and spin the top,
Promenade and don't you stop,
Ferris wheel - coordinate,
Cloverleaf and separate,
Hurry and don't be late.

(Chorus)

Roll away with a half sashay,
Calls are ordered in a thousand ways,
Double star through and horseshoe turn,
Chain across and courtesy turn,
So many new calls to learn.

(Chorus)

Ibland kan vi tycka att det är besvärligt att dansa squaredans, när många långa call kommer efter varandra och vi ska hålla reda på dem. Ibland är det callern som kan ställa till det också. Kan du dansa följande call?

Heads start a left spin a windmill in and everyone roll and in the middle start a left split square chain thru but interrupt all the arm turns after every quarter with witchever you can either split circulate twice but trade the wave after each one or swing and mix and circle all the way and the outsides roll at the end but interrupt after every quarter with scoot and plenty but turn each star as many quarters as you’ve swung and mixed and circled but interrupt after the second scoot and plenty with ping pong circulate and interrupt again before the last scoot and plenty with all eight counter-rotate and interrupt each plenty after the star if your square has a David och a Paul in it with trade circulate twice but same sexes trade after each one.

Allemande left?

Här kommer ett tips om hur du kan sy din egen squaredanskjol. Den är rätt så kortfattad men ger dig ändå en rätt så bra beskrivning. Lycka till!

STEG 1 - Räkna fram hur mycket material du behöver

STEG 2 - Klipp ut kjolen

STEG 3 - Klipp ut linningen

STEG 4 - Sy kjolen

STEG 5 - Sätt fast linningen

STEG 6 - Passa in

I Sverige finns kanske inte underlaget för att starta verksamhet för handikappade när det gäller Squaredans, men så är inte fallet i USA. Där finns till och med ett nationellt förbund som heter: U.S. Handicapable Square Dance Association.

Det första handikapps-Convention gick av stapeln 1988 i Chickasaw, Alabama. Sedan dess har man hållit Convention var annat år och hela tiden utvecklat verksamheten. På det senaste Convention har man lagt till Line Dance som blivit mycket populärt bland dansarna. Det finns också ett eget callerförbund som definierar vilka call som ska användas och heter HandiLab (motsvarigheten till CallerLab). Basic-listan för HandiLab ser ut enligt följande:

1. Bow (partner, corner)
2. Circle (left, right)
3. Forward up and back
4. Stars (right, left, boys, girls)
5. Star promenade
6. Dosado 
7. Promenade (couples, sigle file)
8. Allemande left
9. Right and left grand
10. Swing
11. Allemande right
12. Pass thru
13. Courtesy turn
14. Ladies chain (two, four)
15. Roll promenade
16. Right and left thru
17.  California twirl

Därefter kommer 27 call som kallas Advanced List..