Här kommer lite basfakta kring countrydansens historia, författad av Fred Rapoport och översatt till svenska. Artitkeln är hämtad från Crazy News nr 3 1998.

På 1800-talet när européer emigrerade till den amerikanska western och bildade små byar som växte och blev större, hade de med sig delar av sin kultur. Som underhållning i dessa nybyggarområden samlades män och kvinnor från hela nej­den och umgicks i de lokala danshal­larna. Tyskarna tog med sig sin Schottis och polackerna sin Polka. Tillsammans med dessa kom också square- och rounddanser, logdanser och andra blan­dade pardanser. Alla dessa danser skulle bli grunden för underhållningen på landsbbygden, men det var valsen som tog över i de mera formella danssalarna i de större amerikanska städerna. Valsen ansågs väldigt utmanande i 1800-talets Europa. Den traditionella dansen på den tiden var den mycket formella dansen menuett. Valsen tillät att mannen fick hålla en dam i sina armar och detta var skandalöst. Men musiken ... Johann Strauss' wienervalsen är fortfarande den vackraste musiken som någonsin kom­ponerats! Kommer man någonsin att veta om det var musiken som gjorde dansen populär eller om det var tvärt om.

Den populäraste countrydansen genom tiderna är utan tvekan "The Texas Two-step". Det intressant är att The Two-step är en variant av valsen i 4/4 takt. Dan­sens tillkomst har en intressant historia bakom sig. Vi förflyttar oss till 1850-talet och platsen är militärförläggningen West Point. Skådespelarna är de som skulle skapa framtiden på USAs slagfält 10 år senare. George Armstrong Custer, Ulys­ses S Grant, Robert E Lee, William Tecumseh Sherman och andra stora ge­neraler från inbördeskriget var alla unga studerande på United States Military Academy vid den tiden. De var runt 20 år och gjorde vad unga män brukar göra - drack och sprang efter tjejer på sin fritid.

Det sägs att när dessa framtidens hjältar (de gick på ett helt manligt läroverk) um­gicks med några av landets finaste unga damer hade de lätt att gå lite för långt. Många danstillställningar blev mer och mer informella ju längre kvällen gick. De kommande unga generalerna lät handen glida nerför de unga damernas ryggar, eller vid en "underarms-twirl" lät de han­den vara kvar i samma läge som på ryg­gen och den gled då över damernas bröst. Dessa unga kadetter fick många påminnelser och varningar på West Point, men det finns inga historiska do­kument som egentligen förklarar varför. Historien avrundas med en direkt order från överbefälhavaren på West Point. Kort och gott, så löd ordern ungefär så här: "Till alla kadetter, när ni dansar med unga damer ska ni från och med nu pla­cera er högra hand på damens axel och inte på hennes rygg!" Den traditionella Texas Two-step dansas därför med man­nens högra hand på kvinnans vänstra axel.

När USA gick in i 1900-talet, "the Gay Ni­neties", blev intresset för dans ännu större, när det kom variationer på Two-step som t ex "Fox Trot". Det glada tju­gotalet gav oss Charleston och Lindy (eller East Coast Swing), i slutet av andra världskriget blev danser som "West Coast Swing" och de latinska danserna som t ex Cha-Cha populära. Sällskapsdansen har alltid legat amerikanerna varmt om hjär­tat. Countrydansen har ett starkt fäste i det "lantliga" Amerika, men det var inte förrän på senare delen av 70-talet som något hände som fick denna populära dansform att sprida sig till övriga världen.

När John Travolta dansade nerför trottoaren i Brooklyn i "Saturday Night Fever", tändes en gnista hos många i generationen runt 30. De ungdomar som växte upp och da­sande en och en till "American Bands", "Hullabaloo" och "Shinding" på 60-talet, såg för första gången att man kunde dansa parvis till populärmusik. Så när dessa Brooklyn ungdomar tog dansgolvet i besittning på vita duken, sådde de ett frö, inte bara för pardans, utan också för Line Dance som så småningom skulle blomstra och bli en del av Countrydans-kulturen. "Disco-dansen" kom och gick, men den fick hjulet att börja snurra, och hade en genomslagskraft som gick långt över po­pulariteten. När 80-talet började fortsatte stjärnan John Travolta att locka alla de som gillade att dansa. Filmer såsom "Grease", "Flashdance" och "Foot Loose" gjorde en generation av dansare vilja ha mera, men det var Travoltas film "Urban Cowboy" som hade den största genom­slagskraften av alla. I en epok där "The Waltons" och John Denver förespråkade ett mera enkelt och traditionellt liv var tid­punkten rätt för countrydans och countrymusik att fylla en del av den längtan och låta amerikanerna hitta till­baka till sina rötter.

Under många år hade barer och dans­ställen som "Gilley's" lämnat sina spår i delstater som Texas, men nu fanns det där, på filmduken så att hela världen kunde se. Mekaniska tjurar, trånga jeans och den traditionella Texas Two-step, stakade ut en ny väg i början på 80-talet. I täten för detta var en man vid namn Eddie Lopez. På sin "Arthur Murray" dansstudio i Houston, Texas, beslöt Eddie Lopez att infoga Two-step i dans- och kursprogrammet. Han anställde en ung tjej, runt 20 år, som ny instruktör, lärde henne two-step och det var hon som satte fart på countrydansen. Hennes namn var Mary Hoedemann.

Ungefär vid samma tidpunkt, satt en man i frack vid ett bord i en danssalong i Nashville, Tennessee, och skrev ner några anteckningar på en servett, samti­digt som han lyssnade på den rytmiska musiken från ett "Storband". Jim Fer­razanno visade servetten för sin bords­dam, Melaine Greenwood, hustru till countrysångaren Lee Greenwood. De gick ut på dansgolvet. De som såg på hängde efter ut på dansgolvet efter en stund, och några minuter senare dansade alla tittande över sin axel för att se vilka danssteg paret utförde, och här föddes en ny typ av dans. Det som stod på ser­vetten var stegen till Linedansen "Tush Push".

Hjulet snurrade vidare. På slutet av 80-talet beslöt producenterna på "Music Row" i Nashville att country­musiken måste ha lite mer av pop-rytmer för att kunna öka skivförsäljningen. Epo­ken Willie Nelson, Waylon Jennings, Dolly Parton och Kenny Rogers närmade sig sitt slut, och nya unga stjärnor som Mary Chapin Carpenter, Garth Brooks, Clint Black och Billy Ray Cyrus skulle er­sätta dem. "Achy Breaky Heart" var en riktig hit för countrymusiken, och vad som gjorde succén ännu större var när Melaine Greenwood gjorde en Line Dance till sången. Det skulle bli Linedan­serna, som skrivs speciellt för countryhits, som skulle fastslå countrydansens popu­laritet.

"Gilley"-liknande countrydansställen såg ut att växa fram överallt i början av 90-talet och Line Dance var det största in­slaget på menyn, därför att man inte be­hövde någon partner för att dansa. Tje­jerna kom först, och naturligtvis följde männen efter. Idag lyssnar många på countrymusik i sina bilar. De har tittat in på country night clubs, deltagit i danstäv­lingar, och de flesta som provar på fast­nar för dansen. Hjulet är nu i full gång och ökar farten. Vad är framtiden för countrydans? Fråga dem som fyller danshallarna och klubbarna i Europa och Australien.